Sammanställning från tidigare webbplats 7hav.se

Grenada, Grenadinerna & Martinique

September 2012 flög Andreas ner och köpte vårt nya hem. En 38 fots katamaran, en Helios 38. Nästan direkt, hoppade bland annat norrmannen Kjell ombord. Vi seglade ner båten till Chagauramas i Trinidad för att fixa  lite. Det blev dock några stopp, bland annat på Bequia, Tobago Cays och Grenada.

 

Innan Karin anlände hade även Andreas bror, Joakim anlänt. Även så ny crew David, Marius och Maria.

 

Karin anlände till båten den 5e november. Före dess hade vi fått de nysydda kuddarna och städat. Det blev några dagar för Karin på Tobago och vi hann med att segla upp till fiskebyn Castara. Som vanligt är det ett dagsprojekt att checka ut från detta land. Efter två dagar i Castara kastade vi loss för att gå mot Grenada.

Bra vindar kring 15kt (7.5ms) gav oss bra fart. De ca 80 sjömilen till St Georges tog 17 timmar. På morgonen när vi närmade oss Grenada drog jocke upp tre olika fiskar på en timma. La till i Port Louis Marina. Riktigt bra marina med bra faciliteter. Vad som sägs om pool?

Efter fyra dagar i marinan drog vi norr ut till ön Cariacau och sandy Island. Liten söt ö ca 100 x 20 meter. Morgonen därpå gick vi in mot närmsta staden Hillisbourgh där vi även checkade ut. Liten charmig stad. Hamnade några timmar senare i Petit st Vincent. En ö där det bara finns ett resort. Lämnade nästa morgon med ett kort stopp vid mikrolilla ön Morpion ( 40 x 20m) som bara bestod av sand med ett litet palmskydd.

Seglade sedan vidare mot Union Island för att checka in i grenadinerna. Uninon island är en spartansk liten ö. Det första man möter är lokals som vill sälja olika produkter. Allt från is till hummer och smycken. Det finns även gott om grönsaks och fruktförsäljare som vill sälja frukt och grönsaker till nästan dubbla priset än vad lokals köper. Dagen efter gick vi 3 sjömil till palm island , en liten ö med bara ett resort samt några bostäder. Vi lever nära lyxen som turisterna har fast ändå inte.  Stannde bara över natten för att ta ett kort stopp i union island för handling och sedan motorsegla till tobago cays. Tobago cays är en nationalpark som Andreas och kjell tidigare hade stannat vid. Vi ankrade på 2 meters djup tillsammans med de andra katamaranerna. Tobago cays är känt för fin snorkling då man bland annat kan se sköldpadder. Vi såg några sköldpaddor annars var vi inte så imponerade. På kvällen fixad kar och jocke buffe. Ugns snapper (köpt fryst och färsk) med avocado/makaroni sallad, foccacia bröd och stekt matbanan. Märklig blandning:)

 

Efter 2 nätter seglade vi vidare mot mayreau. Vi stannade till i en lugn och härlig bukt på norra delen. Enligt en lokal har den varit en av top tio stränderan. Det var många charterbåtar som låg ankrade i viken (vilket vi för övrigt ser mycket av). På land sålde lokals souvenirer och kläder där fanns även ett nedlagt hotel så nu fick ”the local guys” lura oss båtägare istället.

Drog vidare mot Bequia. Den här gången var det mer liv på ön och vi upptäckte även lite nya stråk. Marius, David och Kjell hoppade av här och tog in på ett guesthouse i väntan på den båt de skulle mönstra på. Nästa dag fixade vi lite saker på båten och handlade upp de sista pengarna vi hade i EC-dollar. Martinique ca 100nm norr ut. Bra segling större delen av tiden. Dock blåste storseglet sönder på morgonen. Vi hade sen tidigare beställt ett nytt segel men det kommer till Aruba inom 3 veckor. Vi kan dock använda seglet med två rev i. Ankrade i Le Marin. Där blev det båtfixing i 4 dagar. Seglade norr ut ca 15nm och ankrade i en fin bukt. Kommande morgon blev det snorkling för alla fyra. Andreas såg 7 sköldpaddor och en del fiskstim. Efter snorklingen var det dags att gå mot huvudstaden Fort de France. Här blir det lite mer båtfix i ngn dag innan vi går mot Bonaire, vilket är ca 3 dagars segling.

LOS ROQUES - Venezuela

Vi lämnade Los Rocques vid 17:30, strax innan solen hade gått ner. Jocke tillagade sista barracudan innan vi kastade loss. Efter trettio minuters segling fick han ännu en barracuda på kroken, ca 3kg. Bra vindar ca 17-20 kt vilket gav oss en fart kring 6 knop med vårt dubbelrevade storsegel (som är trasigt under andra revet). Körde endast med storen.

Efter cirka 14 timmar var vi framme på Bonaire. Checkade in i huvudstaden utan några problem och gick en sväng. Helt dött på gatorna en söndag. Bonaire är väldigt känt för sin dykning och hela ön är en naturpark. Det innebär att man ej får ankra någonstans utan istället måste använda de bojar som finns. 10 Usd per dag kostar det. Vattnet är helt kristallklart när man går längs vattnet i staden. Båtarna ligger på bojarna ett stenkast ut på cirka 3-4 meter. Strax bakom slutar det brant ner mot 70 meter. Det som gör bonaire unikt är tillgängligheten av dykplatserna. Man behöver bara gå i från land mitt i staden och kan där påbörja dyket.

Vi gjorde tre dyk totalt på en dag. Utrustning hyrde vi från ett dykcenter och hade obegränsat med påfyllningar av luft. Jobbade en svenk dykinstruktör på centret (Patrik). Jocke tog en Scuba Discover med Patrik och fick dyka för första gången. Vi gjorde första dyket direkt utanför dykcentret. Andra dyket tog vi oss till en mindre ön (Klein Bonaire) med dingen. Tog ca 25 minuter. Mycket fins undervattenslandskap med koraller i mkt fint skick. Mycket fisk. Såg dock inget stort (hajar, sköldpaddor eller rockor etc.) men dyket var bra. Sista dyket blev ett kvällsdyk direkt från vår båt. Såg bland annat 7-8 muränor. Dessa dyken var första gången vi dök på egen hand. Tidigare har vi alltid åkt på dykturer.


 

Staden vi är i är charmig. Bra utbud på restauranger och barer. Det kommer cruisingfartyg hit och under tiden vi har vart här har det kommit fyra. Har passat på att göra lite små båtjobb. Har träffat en svensk båt (Lady Gle…ngt) med ett pensionärer från dalarna.

Efter 6 dagar är det dags att dra vidare mot Curacao. Där blir det ett kort stopp innan vi drar vidare mot Aruba varifrån Maria flyger hem. En seglats på ca 40 sjömil

ARUBA

fter Bonaire tog vi ett kortare stopp på Curacao. Dåligt med vind så det fick bli motor hela vägen, ca 35nm. Ankrade i Spanish waters som var väldigt skyddat. Spanish waters verkar vara ett finare område med tanke på alla de stora och fina hus som låg där. Dessvärre fanns inte mycket att göra där och det var cirka 20 minuter med bussen in till Willemstad, huvudstaden. Åkte in nästkommande dag till staden. Fick faktiskt lift av en dykbuss. Schysst!

Willemstad var en fin stad. Strosade omkring där större delen av dagen. Besökte ett slaverimuseum och spanade in den häftiga svängbro staden har. Avslutade med lite grönsaksshopping. Båtar från Venezuela kommer hit och säljer frukt och grönt. Avståndet till Venezuela är inte långt, cirka 15nm

Nästa dagen åkte jag och karin till butiken för att handla. Hoppade på gratisbussen som gick tog oss dit. Något vi har vart besvikna på har varit butikskvaliteén på dessa öar. Kinesbutiker som består av en billig skjulliknande byggnad, ja något som mer skulle passa bra som lagerbyggnad. Dåligt ljus och luktar illa. Från ett par större butiker har vi köpt mat som vi senare har upptäckt smakat dåligt. Mat som alltså tagit smak från lokalen. Vi misstänker att det kan vara kackerlacksmedel som är ”boven”. Hur som helst, vi drog upp ankararet och gick till en annan vik för att slappa lite inna n en nattsegling mot Aruba. Jag och Karin snorklade lite, såg en ormliknande (kan även vart en ål) på botten.

Seglingen mot Aruba gick finemang. 10 meter per sekund gav oss så bra fart att vi dessvärre kom fram för tidigt. Det är aldrig kul komma fram när det är mörkt för då kan både det ena och det andra hända. Vi fick därför vänta på att solen skulle gå upp. Hade minskat farten genom att ta in förseglet och storseglet var redan revat. Väl när solen gått upp var vi tvungna att ta oss in till tull och immigrations-bukten. Egentligen ska man lägga till vid deras brygga men det kändes onödigt, tyckte vi. Drog därför en rövare att vår ena motor var paj och vi ej kunde lägga till. En tulltjänsteman fick då hänga med i vår dinge för att inspektera båten. Lite skeptisk var han när jag såg vår lilla dinge och frågade hur många som skulle åka med den, samt om man blev blöt. Hur som helst så gick det bra. Ny regel för cruisers i Aruba är att om man stannar längre än fem dagar måste man skaffa en agent som fixar ett papper. Agenten kostar 70 USD. Trist men sant.

Dagen efter vi anlände var det dags för Maria, som vart ombord två månader, att flyga hem igen. Nu var vi bara tre ombord. Båtarbetet satte nu igång då vi inte har några gäster. Listan är lång med saker som ska göras. Båtarbete är enklast att utföra när vi inte har gäster ombord och försöker därför göra så mycket som möjligt nu.

Inte helt obemärkt kom även julen till Aruba. Vi började morgonen med en julfrukost. Det innebär naturligtvis skink- och köttbullemacka. Fortsatte sen dagen med slapp vid poolen på hotellet (som vi får nyttja). Efter ngn timme där drog vi mot Palm beach och intog lunch. Tapas. Därefter vidare mot stranden. Stranden är mycket fin och en fortsättning av Eagle beach. Även om jag håller Eagle beach ngt högre så var den riktigt bra. Drack även en av de bätttre Mojiotis jag druckit. På kvällen var det dags för det svenska julbordet ombord på båten. Vi hade lyckats införskaffa/tillaga: Jansons, skinka, rödkål, grönkål, köttbullar, korv och rödbetssallad. Mycket lyckat!

CARTAGENA

Som vi skrev i förre resebrevet är området mellan Aruba och Cartagena ökänt för sitt dåliga väder med hårda vindar och stora vågor. Då vi var under lite lite tidspress och väntade besök i Panama kastade vi loss från Aruba när vädret såg någorlunda ok ut.

Bra segling med ok väder de första 24 timmarna. Därefter ökade vinden och likaså vågorna. Vindarna blev kraftigare än prognosen givit oss. Dessvärre kom vi att få många problem under kommande dygnet. Ena motorn slutade fungera vilket gjorde det svårt för oss att gå upp i vinden om vi behövde reva. Det började ryka i en förgreningsdosa och smälte ett par kontakter. Flera stora vågor sköljde in i sittbrunn, autopilot lossnade från sitt fäste. Badstegen fick sig en törn när vi försökte sakta ner båten mha ankare och långa linor. En lucka i fören gick sönder och alla våra förtöjningslinor gick förlorade. Vi blev alla blöta och frusna.

Hur som helst så kom vi fram till Cartagena. Drygt 400 distans på 56 timmar. Sista dygnet gjorde vi över 200 nm. Topphastighet på närmare 20 knop. Det blev en del handstyrning. När Andreas var som tröttast kom Karin och tog över styrningen och gjorde det galant i många timmar.

När vi svängde in mot ankringsviken i Cartagena så höll mardrömmen på att bli sann. Då bara en motor fungerade fick vi problem att styra båten. Vi har dock vid tidigare tillfällen styrt båten med bara en motor utan större problem. Den här gången var det annorlunda. Vi blev tryckta mot land och var några meter ifrån att komma upp på klipporna. Djupmätaren visade 0.9 meter. Som tur var kom några lokala fiskare förbi och drog oss med rep. Puh! Som tack för hjälpen gav vi våra hjältar 80 USD.


Som om oturen inte var över. Dagen efter draggade vi. Jocke fick hoppa i dingen och trycka båten med dingen för att balansera den andra motorn. Gick bra.

I Cartagena har vi haft fullt upp med att få saker och ting fixade. Härligt när vi nästan direkt fick tag på den bästa mekanikern, Elvis! Han bytte injektorer och lite annat nödvändigt underhåll på båda motorerna. Fick Badstegen fixad. Fixade nya lazy-jacks etc.

Som tur var blev det inte bara jobb i Cartagena, som för övrigt är en helt underbar stad. Vi åt god mat (bästa köttet ever!!), träffade svenska cruisers, storhandlade, sålde vår ena dinge etc.

Efter 8 dagar var det dags att segla vidare mot Panama, en sträcka på ca 200nm. Vinden var lite mer än vi önskade men det gick ok. Ankom till Provernir den 20 januari efter ca 40h segling. För för 5 år sedan besökte vi Provenir med flyg och spenderade tre dygn på hotellet där. Nu får vi äntligen chansen att segla runt här.

BESÖK

Jocke stack iväg till Panama city för att möta upp Lina på flygplatsen och fransmannen gjorde honom sällskap till storstaden. Tyvärr missade Lina ett av sina flyg och blev därför en dag försenad. Jag och Karin fixade lite på båten som vanligt. Något paff blev jag dock när botten skulle rengöras. Vi har ju bara ett roder. Troligtvis tappade vi ett på väg till Cartagena då vi även märkte styrsvårigheter men som vi trodde berodde på annat. Hur som helst så har vi katamaran och vi kunde segla vidare i san blas några veckor.

Lina och Jocke kom tillbaka till båten efter några dagar i Panama City. Snabbt gav vi oss iväg ifrån Provernir och la oss cirka 3nm längre bort. Seglandet i San Blas innebar oftast en dag på varje ankringsplats vid någon helt otroligt paradisisk ö med vajande palmer och klart vatten. Efter knappt en vecka anslöt även Andreas föräldrar om en dag försenade pga strul.

Veckorna med besök har inneburit många nya platser, god mat och god dryck. När Lina begav sig hem till Sverige igen fortsatte vi segla längs Panamas kust ner mot Colon. Fick bland annat se apor vid Isla Linton samt i Rio Chagres fick vi endast höra aporna vilket i sig var en upplevelse.

at var Bengt & Reginas vistelse över. Sista dygnet spenderade vi i Panama City efter tagit en taxi från Shelter bay marina. Vi åkte ut till Flamenco Island och fick många minnen återupplevda (var där otroligt mycket för fem år sedan). Det verkade hur som helst som att antal båtar fördubblats. Cruising mer poppis nu? Tog buss tillbaka till Colon på kvällen och därifrån vidare med taxi till marinan. Dagen efter lyfte vi upp båten på land för att fixa med rodret och annat diverse.

Blir på land några veckor.

PANAMAKANALEN
Ibland har man tur och fredagen 5 april var den på vår sida. Vi hade inspektion för kanalen och åkte därefter till banken där vi betalade in de 1890 USD (varav 850 USD är en deposition) som behövs för att gå genom panamakanalen. Ringde därefter direkt till ACP (företaget som driver kanalen) och fick en tid redan på söndag?! Alltså två dagar senare. Alla andra vi pratat med hade allt från 7-10 dagar och inte undra på att alla frågade hur vi lyckades med detta.

Hur som helst, vi behövde nu få tag på linehandlers. Det krävs att man har fyra personer som kan sköta linerna, en kapten och en advisor, dvs sex personer totalt. Vi valde att ankra utanför Shelter bay marina och ta dingen in där på kvällen, något som ej verkar helt tillåtet varför vi valde kvällstid. Hörde med en del båtar men inget napp. Fick dock tag på en israel, Nisim, via några tyska backpackers. Morgonen därpå hör vi med en holländska ensamseglare vi pratat med tidigare som blev vår sista linahandler. Vi glömde dock checka ut från Colon så det får vi ordna i efterhand. Tjejerna som vart med oss de senaste fyra veckorna, tog taxi till Panama City. Vi hade en rolig tid tillsammans.

Klockan 18 kom advisorn till båten och vi kastade loss från ankringsplatsen (the flats). Frank som var vår advisor var en riktigt trevlig man. Vi var bundna tillsammans med en segelbåt i slussarna och Happy fick bli båten som styrde. Efter tre slussar som fört oss uppåt, kom vi till Gatun-sjön där vi övernattade. Nästa morgon kring 07 dök Edgard, den nya advisorn, upp. Även han visade sig vara en toppenkille. Det tog cirka fem timmar att ta oss genom sjön innan de sista tre slussarna dök upp, virka 28 sjömil. Därefter var vi tillbaka med båt på stilla havssidan vilket kändes helt underbart.

Igår dunkade till ordentligt i båten. En båten hade draggat in i oss, och inte vilken båt som helst. Ett par dagar höll vi på att ankra om men båten vi droppade ankaret vid hade stora åsikter om att vi tänkte lägga oss just där. För att inte skapa några ”hard feelings” så valde vi en ny plats. Jo just det, just denna person draggar in i oss. Men även din värsta fiende kan vara din bästa vän. Dagen efter ropar han upp på morgonnätet (VHF-radio) att han säljer rep för t.ex. storfall. Dagen före hade vi varit i den lokala båtbutiken för att leta efter just nytt storfallsrep men blivit avtända då det kostade 4500kr. Helt nytt rep betalade vi 1300kr för istället.

Nu är vi fullt igång med båtarbete, igen! Dessvärre ser det ut som att vår autopilot hat sett sina dagar räknade. Reperationskillen sa att den var skräp och delarna skulle kosta mer än en ny. Surt surt surt.

Vi har passat på att socialisera oss lite mera nu. I tisdags var vi på cevichekväll med -40% och öl för 1 USD och i torsdags var det pizzakväll -20% och 1 USD öl. Träffade lite nytt folk. Har även träffat kända ansikte sen tidigare, Ithaka (britter) och Skye (holländare och bulgar). Har även träffat lite nordbor som t.ex. Miss My II (barnfamilj med tre barn) och några norrmän vars båtnamn jag glömt bort.

Nästa vecka kommer vår nya besättning, Angie och Ezra. Hoppas kunna kasta loss kring 20 april.

PANAMA

18 dagar i Panama city. Vi har arbetat med båten för att checka av alla saker som ska fixas innan vi kastar loss mot Galapagos. Tyvärr fick vi köpa en ny drivenhet till autopiloten då reperatören ej kunden fixa den ”gamla”. Kylen har fått ett nytt ansiktslyft och är nu kallare och effektivare och sista men inte minst, mycket mer tilltalande. På tisdagar och torsdagar passade vi på att äta ceviche och pizza samt dricka 1 dollars-öl och samtidigt träffa nya cruisers. För cirka en vecka sedan kom det amerikanska paret Angie (32 år) och Ezra (36år) till båten. Supertrevliga och mycket hjälpsamma så vi är säkra på att tiden tillsammans kommer bli riktigt rolig. Angie och Ezra följde med Karin på tre olika mat-provianterings-dagar. Bland annat inhandlades 400 burkar öl, 20 flaskor rom 30 liter vin, många många kilo med pasta, ris, potatis, lök, konserver etc. Båten är nu lite tyngre än vanligt men hon blir ju lättare för var dag vi äter och dricker. Totalt shoppade vi mat och dryck för drygt 16 000kr

Igår kom vi fram till Contadora i Las Perlas. Här var vi vid flertalet tillfällen för fem år sedan med dåvarande båt Uhuru. Seglingen hit var bra. Visserligen vind snett mot oss men vi seglade bra och hade inte ngn direkt avdrift. Igår bjöd vi över britterna från båten Ithaka som vi lärde känna på Shelter bay. Idag har det arbetats med några av de sista sakerna på listan, som t.ex. vatten till batterierna, spänna generator-rem, sy fast rostfri travare i seglet. Blir här ett par dagar och går sedan till Espiritusanto för att beacha vår båt och där lossa ena rodret för lite fix. Kastar loss mot Galapagos när allt är klart och väder är ok.

ÖVER STILLA HAVET

Vi lämnade Galapagos planenligt. En positiv överraskning med Galapagos var att vi ej betalade vår check-in. Vi checkade aldrig in även om vi dock försökte. Första dagen gick vi nämligen till hamnkaptenen och förklarade att vi ville checka in. Han började prata om att vi först behövde en agent så vi skrev upp en agents telenummer men ringde aldrig honom. Till alla andra båtar verkar de fått besök väldigt kort efter de lagt ankare.

Hur som helst, vi kastade loss från Santa Cruz och hade 2960 sjömil (5482 km) framför oss till Fatu Hiva i Marquesas. Första 12 tmmarna gick vi för motor och därefter kom vinden. Fick även starta motorn en vecka senare pga lite vind men därefter seglade vi bara. Vindarna blåste från öst för det mesta mellan 10-25 knop men mestadels kring knappa 15 knop. Bästa dagen blev 161 sjömil. Sämsta 102 sjömil.

Djurlivet i havet? Fisk fanns där men delfinerna ville inte visa upp sig, vilket vi vanligtvis är vana vid., Såg dock valar vilket allltid är häftigt. Svårt säga vilken typ då närmsta var 60-100m från oss. Andreas fiskade vid 6-7 tillfällen och fick napp vid 5 av dessa. Två mahi mahi som vi fick upp, cirka 3kg. Kastade dock i dessa igen. Den största var en black marlin (storlek? 50-80kg ?). Den satt på kroken i cirka 20 sekunder och när den väl slet sig började den hoppa högt upp i luften 5-6 gånger. Häftigt! Hade även en annan stor fisk på kroken som vi aldrig fick se. En mellanstor fisk (10-15kg) som antingen var mahi mahi eller tonfisk gjorde ett mega hopp och lyckades slita sig i samma veva. Alla dessa var fångde med samma drag, en cedarplugg/tunaplugg.

Ombord hade vi det trevligt. Andreas och Karin bakade en massa för att sysselsätta sig. De flesta läste böcker. Andreas läste Steve Jobs biografi, dvs en bok vilket är 6 färre än överfarten 2008. Vi blev omseglade av två katamaraner, en 45 fots och en 75 fots som vi hade radiokontakt med. Båda passerade i dagsljus och cirka 20-30 meter från oss. Det blev båtfotografering för foto som ska utbytas emellan båtarna.

Efter 22 dagar och 19 timmar var vi framme i Hanavave på Fatu Hiva, dvs cirka fem dagar kortare än vi seglade 2008. Något förvånade blev vi dock när vi såg de unga fransmännen i 6 meters båten som hade seglat på 21 dagar. Dock en riktigt snapp båt. Dessa killar har ingen självstyrning så dem kör i två timmars pass och handstyr. En annan båt vi fick se var spansk/nya zeeländska Aldo som vi träffade i Shelter bay i Panama,. Några timmar efter oss kom även Itaka fram som vi lärt känna. Det blev fest ombord på Happy den kvällen.

Innan vi kastade loss fick alla gissa hur många dagar och timmar vår tripp skulle ta.

MARQUESAS

När vi kom fram till Fatu Hiva var det ett kärt återseende. Ankringen gick helt ok trots bara en motor fungerade. Vi tog oss in till byn och kände igen flera personer. Bland annat Temo som vi bytte till oss en tiki-träskulptur med förra gången och som även festade till det på vår förra båt. Träffade även Jack som vi åt lunch och middag hos 2008.

Våra dagar på Fatu Hiva innebar lite glasfiberarbete, fixade motorn och lite annat småfix. Bytte till oss frukt i form av papaya, bananer, lime och de stora söta grapefrukterna. Lyckades även få basilika.

Fars dag firade vi hemma hos Temo med tre andra båtar samt lokala vänner och familj. Hade en supertrevlig dag. Massvis med god mat, desserter och drycker.

Efter en vecka på Fatu Hiva drog vi vidare mot Hiva Oa, cirka 40 sjömil nord. Hade en bra segling och kom fram efter cirka 9 timmar. Passade på att köpa baguetter (vilket var det enda som vi ansåg billigt). På Hiva Oa checkade vi även in. En snabb och smidig process. Det skulle vara en musikfest med start klockan 15 men den drog igång efter kl 18 och då hade vi börjat tröttna och det hade inte dykt upp mkt folk än. Vi drog oss tillbaka mot båten. Träffade även ett ungt svenskt par (Karolina & ?) som hade seglat som crew på en australiensisk båt. Det visade sig att det häår paret hade Andreas kontakt med när vi letade crew men att dem redan hade hittat en båt. Det som var ännu häftigare var att tjejen seglade över stilla havet med sina föräldrar 2008, dvs samma år som vi gjorde det första gången. Hon hade träffat alla svenskbåtar som vi hade mött men konstigt nog möttes vi aldrig.

Efter två dagar på Hiva Oa var det dags att gå mot Tahuata, 10 sjömil segling. Här snorklade vi med massvis av mantarockor (även kallade djävulsrockor). Nästa seglats satte vi kurs mot Tuamotu och Raroia atollen. Här strandade Kon Tiki efter dryga 4000 sjömil långa resa som tog dem drygt tre månader.

TUAMOTU

415 sjömil tog oss cirka tre dygn. Vi anpassade farten för att komma fram till revöppningen in till lagunen när strömmen gick in. Vi hade inte räknat med riktigt så starka vindar som vi fick (cirka 25 knop) vilket gjorde att vi fick ha minst två rev i storen. Trippen blev halvtuff då det slog mycket och en kraftigare gång.

Vi var det enda båten där. Efter en dag åkte vi in till ön med dingen. Mötte Tatiana och Rigis som är otroligt gästvänliga och bjuder hem de fle(Asta seglarna. Vi tog med oss lite mat och dryck (Angie och Ezra är vegetarianer så de villjee vara på säkra sidan att de fick i sig lite mat). Tatiana bjöd på Poison cru (rå fisk som legat till sig i lime jiuce, lök m.m) och en köttgryta. Vi hade en supertrevlig kväll. Nästa dag bjöds vi till en annan familj som hade fest. Det grillade fisk på vedbrasa och med massa annat gott till. Nästa dag valade Angie och Ezra att vila sig men vi gick till Tatiana och Rigis igen. Där spelades det gitarr och ukulele och det bjöds på mat. En sak och säker, Tatiana och rigis tycker om att festa till det mycket och ofta. Tatiana visade oss en gästbok där alla seglare hade skrivit. Såg några båtar vi kände igen.

En brasiliansk båt kom in dag fyra, obatuba. Åkte över för att höra om ev väderprognos. Bjöds ombord på dryck. Sonen och tjejen var ombord över hela stilla havet. Nästa dag följde vi med dem ombord på deas katamaran för att ankra närmre passagen för lite snorkling. Hade riktigt bra och häftig snorkliung. Stark ingående ström fick en att flyga över korallerna. En del hav och mycket fisk.

Till nästa atoll vi kastade loss mot hade vi cirka 180 sjömil. Vi valde att göra det som en tvånattssegling. Återigen blev seglingen tuffare än väntat. 25-30 knop vind. Efter 70 sjömil ändrade vi kurs mot Makemo istället. Vinden var 60-90 grader vilket innebar att vi gick väldigt fort men att det också innebar mindre skön gång. Stannade ett dygn innan vi lagunseglade västerut mot den andra passagen. Otroligt mycket rev i lagunen vilket krävde en man i fören hela tiden som höll utkik. Bra väder de första 15 sjömil men sedan kom regn och det blev svårare att se reven. Ankrade i närheten av passagen för att vänta in de rätta vindarna. Låg här ett dygn och hann med lite snorkling. Såg en del babyhajar. Kastade loss en halvtimme innan solnedång. Dock hade ankaraet satt sig i koraller vilket tog oss 30 min att få upp. Samtidigt ökade vinden upp till 25 knop.

Till Fakarava hade vi cirka 90 sjömil framför oss. Medvind och till en början cirka 20-22 knop. Dock kom den att öka till att mer konstant vara kring 25-30 knop. Vågor bröt in i sittbrunn och en del regn avlöste varandra. Vi flög fram och var tvungna sätta in tredje revet för att anpassa farten, annars hade vi kommit fram i mörker. Sista 20nm hade vi bara 10% av jibben ute men gjorde ändå över 4 knop. Vi tajmade tidvattnet bra i passagen in till södra Fakarava (tidvattnet är cirka 1h före Makemo).Fakarava är den finaste atollen hittils. Stora områden med grunt turkost och härligt blått vatten, sandiga stränder på öarna och turligt nog har vi haft bäst väder här också.

Vi har sysslat med lite båtarbete men naturligtvis njutit en hel del också. Snorklingen är världsklass med otroligt mycket koraller i bästa skick, oändligt med fiskar, mycket haj (revhaj). Som mest såg vi kring 20 hajar under oss vid ett tillfälle. Det finns alltid någon haj som cirklar runt båten. Vi hade med oss picknick en dag. Med fyra personer i vår dinge tog det nog 20 minuter att komma till passagen vilket gjorde picknick mer försvarbart. Picknickade även vid ön precis framför vår ankringsplats där vi även senare samma dag/kväll fixade ihop en brasa. Det grillades korv och pinnbröd och lite annan mat vi hade med.

Efter sex dygn på Fakarava var det dags att segla mot Tahiti. En del saker börjar tryta på båten, t.ex. toapapper. Seglingen är cirka 250 sjömil (multiplicera med 1.852 för att få det till kilometer).

MOOREA

nnan vi begav oss från Moorea ville vi bli vänner med stingrockorna som fanns där. Karin och jag körde dingen cirka 4-5 sjömil till en plats där de sägs vara. Jo då! Väl framme som kommer 10 sdtingrockor simmandes mot dingen samt en del hajar.

Väl i vattnet simmade det stingrockor och hajar överallt. Vi hade med oss lite mat till dessa djur. En burk tonfisk, men det verkade mest attrahera fiskarna. Skillnaden var dock stor när jag öppnat ansjovisen. Jag hängde med halva kroppen över dingen för att öppna anjovisen och någon droppe ansjovisspad kom säkert i vattnet. Vi höll på att dö av skratt. Direkt hade jag en stingrocka simmandes upp på min rygg innan jag hade hoppat i och släppt dingen. Väl simmandes ville de gosa med oss hela tiden. Simmade upp på ens bröst och vi klappade dem på magen. Lite halvläskigt att hålla ansjovisen i handen då man kände deras tänder (eller vad nu man ska kalla dem) lite grann.

Det här var verkligen superkul. Stingrockorna är verkligen supermjuka och lena. Som en riktigt mysig hund!

Vi kastade loss från Moorea på eftermiddagen den 25 juli. Det blev, som alltid, mer vind och större vågor än prognosen. Började med ett rev men fick sätta in ytterligare ett rev mitt i natten då vi surfade snabbt på vågorna. Snittade något över 6 knop, toppnotering 15 knop (multiplicera med 1.852 för att få i km/h). Snittvind cirka 12-13 ms, toppnotering 15m. Seglade med vinden helt bakifrån (170 till 180 grader läns)

Väl på Bora Bora är det svårt att hitta bra ankring på den västra sidan. Vi tog en boj utanför restaurangen Bloody Marys (som är gratis för gästerna där). Här låg vi även 2008. Just nu är det enligt prognosen bra vindar mot södra cook-öarna och vi hoppas kasta los under dagen. Cirka 490 sjömil (multiplicera med 1.852 för att få i kilometer)

COOK ISLAND

vistelsen på Bora Bora blev en snabb en, vilket vi dock även hade planerat för. Checkade ut (Gendameriet har öppet till och 16:30 mån-fre, samt lördag, dock osäker gällande klockslaget) och gick därefter på baguettejakt, dock utan resultat. Nästa dag blev en längre promenad till andra sidan (som även är finare). Efter 40 minuter fann vi äntligen ett ställe att köpa våra sista baguetter i Franska polynesien. Jag och Karin passade på att lyxa till det med en lunch på kändiskända restaurangen Bloody Marys (som vi även besökte 2008 och även då låg vi gratis på deras bojar samt kunde fylla upp vatten i tankarna).

Vi fick en bra segling till Cook-öarna. Första två dygnen hade vi kring 7-8 ms. Tredje dygnet avtog vinden varav vi under ett par timmar körde för motor. Vinden hittade dock oss igen. 490 distans tog oss tre dygn och 17h. Dvs en snittfart på 5.5 knop. Tredje dygnet såg vi en knölval hoppa upp med hela kroppen cirka 70m från båten.

Väl vid Aitutaki ankrade vi först utanför passagen för att vänta in högvatten. Efter att Ingrid (rektor på skolan) och hennes man kom ut till oss och förklarade att det inte var några problem att gå in direkt, valde vi att gå in i lagunen. Visserligen 4 knop motström men vattnet var lugnt. Happy gled sakta men rätt säkert fram i cirka 1-2 knop (hade även vinden mot oss). Passagen är cirka 150 meter lång men supersmal. Vi hade inte allt för många meter på var sida och som lägst hade vi 1.1 meter på djupmätaren (som dock även har 30cm säkerhetsmarginal). Vi blev visade en plats var vi kunde ankra. En något annorlunda ankring som vi ej hade behövt göra tidigare. Dvs backa in mot land med 1.5 meter på djupmätaren, släpper ankaret, Ezra simmade ut med förtöjningsrep att binda runt palmerna. Har nog aldrig tidigare legat så stilla och säkert med båten och framförallt aldrig haft ett så kort dingeavstånd (vi drar oss, mer eller mindre, mha förtöjningsrepen).

Cook Islands är halvt självständiga (precis som många andra ögrupper i stilla havet) med Nya Zeeland som sköter all utrikespolitik. Det innebär att många väljer att studera eller flytta till Nya Zeeland och en del väljer att senare i livet flytta tillbaka till sin hem-ö. All pratar flytande engelska vilket är en lättnad efter att spenderat 6 veckor i Franska Polynesien. Prisernana här är lite blandade. Bensin ligger ungefär på samma nivå som i Sverige. En del grönsaker är helt ok, cirka 20kr för ett stort vitkålshuvud, 5 kr för en liten paprika, 32kr för 8 aboriginer. Restaurangbesök är helt klart billigare än Franska Polynesien. Luncher går att hitta för 40-70kr och middagsbufféer för 130kr.

Vi checkade in hos tullen först. Fick höra att utcheckningsavgiften var 350kr pp vilket var mer än vi hört. Det kostar även 30kr per dag att ligga ankrade i lagunen. Efter incheck tog vi oss en promenad. En kille på motorcykel stannar och frågar om vi är från Happy. Ja visst. Killen var från karantän så vi fyllde i några papper åt honom varav han dök upp på båten kommande morgon för att spruta lite medel för ev. bananfluger. Supertrevlig kille.

Vad har vi hunnit med att göra här på ön? Första kvällen gick vi till den lokala baren (the game fishing club). Jag lirade pingis med ett par killar där. Nu pågår en festival med lite olika aktiviteter varav vi sett dans och sång, besökt kyrkan på en söndag och lyssnat på de fina sångerna. Det har blivit lite promenader varav en dag vi gick ca 40 minuter till en utkiksplats från vi såg ut över hela lagunen. En dag tog vi dingen 4 sjömil ut i lagunen (20 minuter) till Honeymoon island och Maina. Superfint vatten och fina stränder på dessa små öa. Det verkar dock inte helt ok att åka ut med egen dinge. En del säger att det ej är tillåtet vilket låter heldumt för det skulle stoppa många cruisers från att gå hit. Hur som helst så gav vi oss iväg ändå. Näst sista dagen hyrde vi scooter (billigt 130kr per dag) och körde runt ön (ön är cirka 23km i omkrets).

 

Incheckning 2013:

departure tax 65 nzd pp

custom 50 nzd


 

anchoring fee 5 nzd per day


NIUE

Vår segling från Aitutaki till Niue var riktigt bra. 12-15 kt vind större delen av tiden. Sista dygnet droppade den dock till 7-10kt så de 590 sjömilen tog oss nästan fem dygn. Två fiskar av större modell på kroken men båda slet sig.

Ville ej ankomma till bojarna på Niue i mörker så därför revade vi väldigt mkt sista 12h. Många andra båtar valde dock att komma in kväll/natttid.

Incheckningen gjordes vid dingekajen och gick fort. I skrivande stund ligger det 10 båtar här. Internet är gratis på land men det är långt i från snabbt.

Niue har en helt annorlunda kustremsa vad vi är vana vid att se. Väldigt grov och hög. Dingen måste hissas upp med en kran varje gång man ska in till land. Processen går på ett par minuter. Våra första dagar tog vi det lugnt och kikade in vad staden hade att bjuda på, bland annat en morgonmarknad men den hade inte så mycket att erbjuda enligt oss. Karin provade dock en typ av kokonötsgröt. Vi har träffat många nya båtar, både yngre och äldre. Vi hyrde bil tillsammans med Ezra oxh Angie varav vi hade bilen två dagar. Det är mer eller mindre ett måste att ha något typ av fordon för att ta sig runt på ön. Niue är cirka 70km i omkrets. De flesta sevärdheter har att göra med någon form av kustrelaterat, som t.ex. grottor, stigar ner till små vikar, duschar etc. Turistinfrastrukturen är väldigt bra här. Nya Zeeland har pumpat in en del pengar för att hjälpa landet. Stigar och mycket bra, beskrivande skyltar överallt, massvis med bänkar. Mycket är nytt sedan 2004 då en förödande cyklon förstörde väldigt mycket.

Niue är känt för att ha väldigt mycket havsorm. Det räcker man hoppar i vattnet från båten och snorklar någon minut innan du ser en. Visserligen giftiga men de hör till en av de minst aggressiva ormarna i världen. Det bor färre än 1400 personer på ön vilket gör den till världens minsta land. Folket är supertrevliga och alla hälsar. Mycket påminner om Aitutaki även om turismen där var något mer utbredd). Till Niue ankommer endast ett plan med 170 passagerare i veckan (varje fredag).

Niue är även känt för knölvalarna som kommer hit några månader per år. Valsafari och möjlighet att simma med dessa bjässar är en av huvudattraktionerna. Angie och Ezra åkte ut på en tur men tyvärr såg de inga valar, dock spinnerdelfiner. Vi hade dock sett en val tidigare på dagen samt en innan solnedgång. Jag och Karin simmade med dessa valar 2008 när vi seglade i Vavau (Tonga).

En kväll bjöd vi över det brittiska paret Jess och Dunkan (båda i vår ålder) på middag och drinkar. Hade en trevlig kväll och de berättade en hel del om olika transportseglingar (100ft och större båtar) de deltagit i samt andra båtrelaterade jobb de haft.


 

Vår nästa destination är Vavau i Tonga. Två dagars segling, cirka 250nm. Vi planerar att bli där cirka 10 dagar innan det bär av mot Fiji.

Niue hör till en av våra favoriter än så länge. Hyra bil kostade bara 200kr per dag!!

Avgifter för Niue:

Departure tax: 34 NZD pp

Sophantering: 12 NZD

Ligga på boj: 15 NZD per dag (att ankra är inget alternativ här)

TONGA

Vi laddade hem en sista väderprognos innan vi kastade loss från Niue. Den visade dock helt annorlunda vad förgående dags prognos visat. Något underligt tyckte vi. Med all rätt, för den stämde inte mycket och vi gick därför på den äldre prognosen.

Nordvästliga vindar de första 15 timmarna gav oss en seglingsvinkel på 60 grader med cirka 15 knop. Inte allt för stora vågor så det var ganska ok faktiskt. Vinden kom sedan att vrida sig moturs till den till slut återgått till passadvindens sydöstliga karaktär. 7-15 knop (2 knop = 1 ms). Fångade en 5-6kg Mahimahi ett par timmar innan vi svängde in mot Vavau.

240 sjömil tog oss 2 dagar 6 timmar. Vi la ankare i Port Mourelle runt klockan 17 vilket innebar att vi ej behövde segla in där i mörker, vilket vi ogärna gjort. Morgonen därpå gick vi för motor de sista 2-3 sjömilen upp till tullens brygga för att checka in. Här måste man lägga till med båten och får därefter besök av 4-5 myndigheter.

Passade på att handla lite grönsaker på marknaden men framförallt var vi på jakt efter mjöl IGEN. Mjölet har nämligen vart slut på både Aitutaki och i Niue vilket gjort att vi fått snåla med mjöl de sista veckorna. Det mesta är billigare här i Tonga än de andra öarna vi besökt. När väl shoppingen var avklarad kastade vi snabbt loss för att komma ut till de fina öarna. Något stressigt blev det dock när vi skulle ta upp ankaret då vi ankrat inte långt bakom ett containerfartyg. Ankaret satt fast och fartyget hade bestämt sig att kasta loss samtidigt. Som vanligt löser vi dock det mesta och ankaret kom upp.

Vavau, som ö-gruppen heter, är en stor skärgård med massvis av öar och många många ankringsplatser. Något osexigt benämns ankringsplatserserna med nummer. Visst, det är väldigt smidigt. Dessa nummer kommer från båtcharterföretaget Moorings egna cruisingguide som de flesta verkar gå efter. Vi har besökt följande: 7, 8, 11, 15, 16, 17, 21, 24. Bra snorkling på norr om nummer 16 med mycket anemoner och cownfiskar (Nemo) och fina koraller. Här gjorde vi upp en brasa tillsammans med båtarna Alliance och Portal och hade knytkalas. 24 var otroligt vackert med grunt vatten och en smal strandremsa som vi högvatten översköljs. Ankring 8 är vid ön Nuku och en stor sand/strandbank som går ut från ön med mycket paradisiskt vatten runt om.


 

Angie och Ezra åkte på valsafari på torsdagen. Vi träffade Humberto på båten El Holandaise erante som var linehandler åt oss genom Panamakanalen. Bjöd över honom på middag och fick höra en av hans många historier. Sålde honom vår ena utombordare som vi ej använt sedan Panama. Efter en veckas cruising runt öarna var det dags att gå tillbaka till Neiafu (staden) för att fylla på gas, ladda ner väderprognos samt checka ut. Rykten om att tullen blivit allt mer korrupt ekar här och där. De frågar gärna om de kan få en flaska vin eller rom, ibland i tjänstutbyte att man ej behöver lägga till med båten på tullkajen. Vi började checka ut en fredag och tänkte lämna på lördag morgon. Det var inga problem men de ville ha 350kr i övertidsavgift för att vi lämnar på en lördag, OBS ej att vi besvärar dem under övertidstid. Dessutom skulle vi slippa att lägga till vid bryggan om vi lämnade under helgen. Vi valde att istället checka ut på måndagen.

Det är ont om skandinaviska båtar kring oss. Vi är i mitten någonstans mellan dessa båtar. Fyra båtar med yngre besättning lämnade ett par dagar före oss: Warskavi, Lady Lostie, Ninita och Orkestern. De två sistnämnda har vi ej träffat ännu. Bakom oss har vi ett gäng norska båtar och en del svenska, Salsa och Miss My t.ex. En mycket populär trend bland en stor del av båtarna är att gå till Australien och sälja båten där, precis som vi planerat att göra. Större delen av båtarna som tänkt behålla den går mot Nya Zeeland.

Till Savusavu i Fiji har vi cirka 410 nm (sjömil). Väl där tar seglingsäventyret slut för Angie och Ezra som vart med oss sedan Panama (4 ½ månader). De har dock ytterligare 10 månader kvar på sin resa innan de är tillbaka i USA. Vi ser fram emot att få vår nya crew, Per, ombord.

 

FIJI

Från Vavau i Tonga valde vi en liten omväg till Fiji för att få bästa möjliga vind. Ungefär var 10-14 dag kommer en kallfront från Nya Zeeland vilket innebär att vinden kommer vrida 360 grader motsols sig under 1-2 dagar. Kortaste rutten till Savusavu i Fiji och är 410 sjömil. Vi gick dock längre söderut vilket innebar 70 sjömil längre.

Vi hade bra segling de första tre dygnen, dock med enormt regn dag två. Fjärde dagen började vinden dö ut. Gick för motor 15h. Framme runt 09 på morgonen. Tog en boj hos Copra shed mlarina (35kr natten). Tull, immigration, hälsa och karantän kom ombord för att få papper ifyllda.

Angie och Ezra hade sina väskor packade och klara. När vi var incheckade åkte vi in och de checkade in på ett hotell. Var tvungna att besöka immigration igen för att ändra vår crew list. Det är lite halvt komplicerat med crew-ändringar här i Fiji. För vår nya besättning som anländer behöver vi först ordna ett dokument via en marina som intygar vart båten är. Det dokumentet behöver crewn (som reser in på enkelbiljett) ha med sig på flyget. Vidare behöver han följa med till immigrationen för att uppdatera crew-listan.

I Savusavu har vi sysslat med det vanliga, dvs handla mat, tanka dingebensin (8kr/litern), fylla på gas (10kr per kg), köpt mobilt bredband (90kr inkl usb modem, 1Gb data), testat den lokala maten (indiskt) och naturligtvis tjötat med andra cruisers. En något rolig detalj är att vi träffade på båten Wendy Allen med Zach och Suie från Australien som är i vår ålder. Dessa träffade Andreas på i La Paz när han letade efter en båt att köpa. Vi även på Den tyska australiensiska båten El Frun som vi senaste såg i Martinique.

Efter dyra dagar i Savusavu drog vi vidare mot Namena reef , cirka 25nm sydväst. Hade bra vind och snittade 7 knop. Drog ut och snorklade så fort vi fått ner dingen. Namena är känt för riktigt bra dykning. Tog oss en dryg sjömil västerut där vi hade en riktigt fin snorkling. Såg inga stora djur men ett fint undervattenslandskap, fina koraller och mycket fisk. Turen tillbaka var något tuff p.g.a. vinden mot oss. Nästa dag fick det bli snorkling kring båten vilket ändå var helt ok.

Vi hade gärna valt att gå mot ö-gruppen Lau som ligger östut. Dessvärre blåser vindarna 90% sydöst vilket gör det svårt att segla dit. Finns det dock tid och tålamod går det att vänta in en kallfront vilket innebär att vinden kommer snurra 360 grader under 1-2 dygn. Vi valde att gå mot de sydligare öarna i närheten av Kadavu. Det blev mycket vind, upp till 17ms i byarna men vågorna var ok, till kvällen lugnade det ner sig lite. Nattskiftet blev det första med bara oss två ombord på Happy. Framme vid Dravuni runt 08.

Hade bara tänkt stanna en dag men blev drygt två. Åkte in och gjorde Sevusevu (dvs lämnar en bunte med kavarötter till hövdingen) och fick sen gå runt på ön. Besteg högsta punkten, ca 100m. Kanske inte låter så häftigt men jisses vilken utsikt man hade. 360 grader!! Deltog sedan i kavacermoni, blev 7-8 koppar för Andreas och 4 för Karin. Nu ska inte den här kavan förväxlas med den mer mousserande vindrycken. Kava är nämligen en rot som blandas med vatten, smakar jord enligt oss. Dag två kom ett cruisingskepp med 1500 personer. Det är en stor kontrast till de 100 som bor på ön. Vi passade på att snorkla en del vilket var ok, inget superduper. Såg ett par hajar i Herold passage. En lokalbo hjälpte oss med att fixa dingemotorn som varit lite konstig på senare tid, få se om den håller. Funkade kanon i två dagar sen var den tillbaka på ruta ett igen men efter Andreas pillat på den verkar den ok IGEN. Blev bjudna på söndagslunch, barracuda, kasawa och kokosmjölsås. Kyrkan på söndagar verkar viktigt för det är gudstjänst tre!! gånger under söndagen.


 

Tanken var att vi skulle besöka fler öar men tiden sprang iväg. Besökte även ön Buliya som dock inte var i klass med Dravuni. Åkte mest hit för att snorkla med mantarockorna men kunde ej finna dessa. Vi kom nära Kadavu men får ta den nästa gång vi kommer till Fiji.

Nästa seglats gick till västra Fiji, 120nm. Bra segling första hälften därefter dog vinden. Andreas drog upp en Mahimahi på 8-10kg.

Stannade till en snabbis i Musket cove då den årliga regattanveckan var igång. Inga vi kände igen där så det var inte superspännande. Drog vidare nästa morgon mot Port Denarau. Ankrade men dag två blev vi tillsaga att det ej var tillåtet. Tog en boj över en natt. Både bojar och bryggplatser är uppbokade. Vi åkte till Nadi för att leta tyger till nya kuddar till sittbrunn samt hitta någon som kunde sy upp det åt oss. Shoppade även lite annat. När dagen var slut hade vi lyckats få tag på två personer som kunde sy till mycket bra priser. Marshall sails hade tackat nej då de var upptagna och bra var det för oss. Vi fick nämligen priser som låg 50% lägre på bimini, 75% lägre på sittbrunnskuddarna etc. Efter två nätter i Port Denarau la vi oss för ankare precis utanför. Oskyddat och stora vågor efter all trafik som ska in. Flyttade nästa morgon. Köpte tyg (subrella) till biminin på morgonen, handlare på frukt och grönsaksmarknaden och tog ner den biminin så den kunde användas som mall. Passade även på att göra lite vanligt underhåll på båten.

Snacka om att det var snabb leverans på allt vi valde att få uppsytt. Efter 24h fick vi bimin, efter

48h var alla kuddar och sidgardiner klara.

Per steg ombord på måndagen och vi kastade loss efter lunch. Det blev en hel del vind, kring 23kt (12ms). Efter några timmar var vi framme vid Musket cove (igen). Seglade vidare nordväst till ett par småöar/ankringsvikar. På fredag checkar vi ut för att gå mot Nya Kaledonia, en seglats på cirka 650nm. 3½ vecka gick fort här i Fiji som fortfarande är en av våra riktiga favoriter,

Nya kaledonien

ya Kaledonien! Troligtvis inte många av er som känner till detta land, eller som ens visste att det existerade. Som på många andra platser har Frankrike lagt vantarna på Nya Kaledonien. Det bor cirka 250 000 människor här, varav cirka 30% är fransmän.

Seglingen från Fiji tog oss fem dagar, en sträcka på 650 sjömil ( multiplicera med 1.852 för att få det i km). Det var faktiskt en av de bättre seglatser vi haft. Visserligen startade den något tufft med byar upp till 32 knop (17ms), lite snett framifrån. Satte in ett rev i storen (dvs minskade segel) innan vi kommit ut på öppet hav. Några minuter senare valde vi sätta in ytterligare ett rev och inte nog med det, tio minuter senare hade vi bottenrevad stor (dvs revat så mycket som möjligt på storseglet). Vinden minskade och efter ett dygn hade vi vindar under 20 knop (10ms) lite snett framifrån. Upptäckte en liten reva i focken (seglet som sitter där fram på båten) som Karin lagade. Vindvinkeln kom att vara relativt konstant men vinden minskade och som lägst hade vi kring under 10 knop. För det mesta sken även solen och det föll inte en droppe regn.

Att komma till huvudstaden Noumea är att komma till civilisationen. Ett modernt samhälle med hög standard. Den som tyckte det var härligast att komma till land var Per, svensk crew som kom ombord i Fiji. Per var sjösjuk större delen av seglatsen. Så här års är lufttemperaturen behaglig (tidig vår) kring 20-24 grader. Kvällarna är något svalare. Naturligtvis finns allt franskt så som baguetter, vin och ost samt bra utbud i köttdisken. Dessvärre finns även de franska priserna som i relation till Fiji (som vart billigast i stilla havet) känns ”way to much” för oss. Torsdagssegling (eller om det var onsdag) finns fortfarande kvar. Såg 10-12 båtar i ett race att skåda från ankringsplatsen. Det känns mer och mer franskt.

Västliga vindar hade börjat hitta hit så vi seglade iväg sydväst mot Ile des Pins (som på svenska betyder tallön). 65 sjömil avverkade vi på 12h. Puh! Det var nog vår längsta dagssegling vi gjort. Ankrade i Baie de Kuto. En bukt med en lång fin vit strand och turkost vatten och lite underliga tallar lite här och där. Tog oss en dag till en liten ö 4 sjömil bort, Ile Moro, Hittade ingen vidare snorkling men fick iaf se en randig sjöorm och en av Andreas nya favoritfiskar varav namnet ej är känt än. Ön och vattnet var det inget att klaga på, ytterligare en paradis-ö.

Vi kastar loss mot Brisbane om några dagar. En seglats på nästan 800 sjömil. Just nu ser det ut som det ska vara väldigt lätta vindar i ett par dagar men vi hoppas att vinden återhämtar sig. Det här blir sista riktiga seglatsen för oss alla. I Brisbane är det dags att sälja båten.

 

 

Brisbane Australien

Vi lämnade Nya Kaledonien den 9e oktober. Kanske inte den optimala öppningen då vi hade 12-13 ms framifrån. Väl i revpassagen ut hade vi strömmen mot vågorna. Det innebär att vågorna blir branta. Happy har haft roligare…men väl ute satte vi kurs och hade bra fart.

Seglingen blev faktiskt väldigt lugn. Dag två hade vinden minskat till kring 7ms vilket gav oss en bekväm segling. Vinden kom att minska mer och vrida så 360 grader vid 3 tillfällen. Ett squll med 20ms kom på besök en kortare stund.

Vår åttonde dag var det dags att gå in till Australien. Vi hade blivit lite förvirrade av den waypoint (landfall) som vår guidebok angav. Men vi körde på södra passagen in till Brisbane på högvatten. Hade kring 2m som grundast (tidvattnet är kring 2m). Inte heller stämde de gröna och röda bojarnas placeringar med sjökortet. Jaja, det gick fint iaf.

Ankom till Rivergate Marina kring 12 tiden på eftermiddagen. Blev incheckade direkt och tull & karantän var superhyggliga. Berättade att vi tänkt sälja båten vilket innebär att båten blev ”låst” till Brisbane-området inann importen var klar. Inget problem för oss då vi ändå tänkt att stanna där. Tog oss sen ner ca 10nm till city och ankrade.

Kommande dagar blev det vandring i Botaniska parken, musseum och andas in moderna civilisationen. För Brisbane är verkligen modernt och erbjuder en hel del gratistjänster, som t.ex. wifi på många platser (parken bland annat), gratis entree till musseum och konstgalleri, konstgjord strand nära city (south bank) etc. Efter några dagar var det dags för Per att flyga hem igen.

Karins tur att flyga hem ett par dagar senare. Nu var det bara att sätta igång med allt båtarbete jag hade planerat (jo det var väl planerat ett år i förväg). Efter 5-6 veckor var det mesta klart. Båten är sig inte lik, en mycket stiligare fillur nu. Nytt innetak i salong, nytt salongsgolv, ny däckfärg och nonskid, lackade trädetaljer å massa annat smått. Mike som vi träffade 2008 när vi seglade kom på besök. Han stannade tre nätter och hjälpte mig med båtprojekten. Mest stolta var vi båda när vi ”byggde” en träböjningsapparat mha en tryckkokare, ett pvcrör, en liten slangbit, en träbit, ett underlägg för kastruller. Resultatet blev kanon.

Jag har träffat både båtar vi träffat tidigare samt nya. Warskavi, Lady Lostries, Portal hade jag träffat under resans gång. Svenskbåtarna Ninita och Orkestern var nya ansikten som vi kom att spendera en del roliga kvällar med.

Importprocessen har dragit ut lite på tiden men jag har inte varit så stressad över det. Det har funnits mycket att fixa på båten så jag har tagit en sak i sänder men visst har det vart mycket papper och dokumentation för att importera båten. Allt gick 100 ggr enklare 2008 med Uhuru. Nu är det bara att vänta tills någon spekulant tar tag i saken och ger mig pengarna. Sen kan jag flyga hem…

Det blev cirka 9 veckor i Brisbane. Nio veckor som till stor del bestod av båtjobb och självklart importprocessen. Importprocessen blev några krångligare den här gången än 2008. 2008 höll vi till i Bundaberg vilket är en bra mycket mindre stad än Brisbane. I en mindre stad är det kortare avstånd till myndigheterna och ofta samma personer man har kontakt med.

Då jag tyckte att vi hade köpt Happy till en relativt lågt pris (innan alla uppgraderingar dvs) så hade jag tänkt att basera skatterna på vårt köptekontrakt. Det ville dock inte tullen i Brisbane. De menade att kontraktet var för gammalt (14 månader) och att de sällan tittade på något som var äldre än 6 månader. Det ska dock sägas att tullen har rätt att titta på kontrakt som är 12 månader och kortare. Hur som helst, vi fick tag på en värderingsman, Simon. Det visade sig att jag träffade Simon i Nya Kaledonien 2008 när han seglade med en Leopard 38. Världen är allt liten. Vår båt värderades till 50% vad vi hade på köpkontraktet. Bara att tacka och ta emot.

Nytt från 2010 är att man måste ansöka om ett undantag för att få importera farliga HFC gaser som kylen innehåller. Undantaget kostar 410 dollar och får göras en gång vartannat år. Annars kostar en importlicens 4000 dollar. Ansökan görs online på ozone och mer information kan ni läsa er till här

När vi checkade in i Brisbane sa vi att vår plan var att sälja båten i Australien. Vi fick då skriva på papper att vi ej fick lämna Brisbane (som är ett rätt stort område och sträcker sig ner till Southport, precis vid surfers paradise). Vi hade ändå inte tänkt ge oss iväg med båten då den skulle säljas.

De dokument som ska fyllas i är

B319

B650  (mer info kan läsas här ) Supplier är det nummer ni får när ni  fyllt i B319


Essentiella seglingskostnader  (mat per dag 10 dollar per person per dag)

Alla dokument måste sedan lämnas över hos tulle vid Brisbane airport. Ta tåget tid (kostar 15 dollar enkel). Ta shuttlebus från flyget mot shoppingcentret som ligger ett par km därifrån, gratis. Man måste ha 100 poäng i indentitetskoll. Ett pass, ett id-kort och ett visakort/mastercard ger 100p tillsammans.

Det blev mycket arbete med båten. Svårt att få bra kulör till däcket, ville först få en kontrast men blev inget bra. Ströks 3 gånger. Använde nonskidpulver Intergrip. Lite svårt att få jämnhet. Däcket blev dock bra men sittbrunnsgolvet blev lite mer rough, kanske för att jag ville ha mer struktur där. Mer = svårare få bra. Använde en enamel-färg. Interdeck jag använt tidigare drog åt sig smuts så lätt. Enamel är högblank. Däcket kändes något halt även med intergrip i när det var väldigt blött. Svårt det där!

La in ett nytt golv i salongen. Skitbra produkt. Q-lock. Ett plastgolv med träutseende och struktur. Såg fint ut, ej plastigt. Lätt att skära ut och bara knäcka av. Nytt tak i salongen gjorde jag med coreflute och eklister. Otroligt bra. Nytt golv och nytt tak gick på cirka 3000kr i material. Lackade om allt trä i salongen. Hade först testat måla med både vitt, grått och svart men blev inget bra. Såg fult ut. Tog bort all färg och slipade. För att följa de missfärgningar som fukt orsakat tog jag en lite mörkare lacka. Blev kanon! Slipade även ner rorskulterna. Fyllde i delamineringar med epoxylim och slipade ner det. Blev riktigt fina efter 5 lager lack. Sen en massa småprojekt.

ca 10 dagar innan jul dyker det upp en man i 63 års åldern som efter en snabb titt bjuder ut mig på lunch och därefter förhandlar. Kommer överens fort. Arrangerar lyft av båten och besiktning två dagar senare. Mycket noggrann besiktningsman. Efter det lite förhandling och vi är överens. Jag stannar kvar på båten och hjälper till med några projekt innan jag flyger hem den 23e december. Landar på julafton och hemma i Halmstad hos mina föräldrar kl 15.

När vi köpte båten augusti 2012låg aussiedollarn kring 7.10kr. När vi sålde hade en rasat till 5.80. Samma sak hände 2008 när finanskrisen brutit ut

 

IMG_0169
IMG_0177
IMG_0246
IMG_0138
IMG_0318
IMG_0159
IMG_0112
IMG_0126
IMG_0096
IMG_0006
IMG_0300
IMG_0313
STB_0405
IMG_0389
IMG_0387
IMG_0274
IMG_0228
IMG_0248
Segla Los Roques
Segla katamaran